Nittitalet

Jag tänkte skriva lite om musiken på nittitalet och jag tänkte göra det utan att kolla fakta också. Inte för att det är "tufft" utan för att jag inte orkar.

Jag föddes 1980 så för mig är nittitalet extremt viktigt när det gäller musik och allt annat som hör ihop med att växa upp. Så när jag skriver det här så förutsätter jag inte att de som är i generationen före mig ska vara helt i linje med vad jag snackar om, och inte heller att de efter mig ska vara det. Självklart så kan de som är totalt i linje med mig åldersmässigt ha en helt annan bild också, men fuck that totalt jävla completely, det här är internet och jag skriver vad jag vill, så länge inte Google (som äger blogspot.com) går in och förbjuder mig.

Som 1980:a är det mycket musik som jag inte förstod då och inte nu. Från band som verkade i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Till exempel The The. Det finns flera band av den typen, men jag orkar inte ge några exempel. Ni som förstår förstår, och ni som inte gör det gör det inte. För mig är band som The The extremt svåra att förstå. Är det pop eller är det rock? Är det alternativt eller är det mainstream? Sätter de melodin i fokus eller sätter de något annat i fokus? En som jag känner kallar band av den här typen för "förvirrad gitarrbaserad musik". Det är på pricken, tycker jag. Man visste inte vad de ville göra med sin musik, inte ens de själva visste det. Och det var just i skiftet mellan åttitalet och nittitalet som den här typen av band fanns. Enligt mig då. Enligt den världsbild jag fick av att vara född 1980. Jag förstod aldrig The The och andra samtida band. Kanske förstods de av folk som var födda 1975 eller 1971. Jag vet inte.

Men sen kom ju då britpopen. Det var Oasis och Blur. Det var band som jag förstod. Även om jag inte älskade deras musik så förstod jag vad de höll på med. Jag läste tidningarna Pop och SA om dem och band som Bluetones, Cast, Gene, Menswear, med flera. Jag har inte lyssnat på något av de fyra banden jag raddade upp här och ärligt talat tror jag inte att jag missat så mycket. På något sätt förstod jag väl det redan då.

Fast det tog ett tag att förstå vilka band som gjorde sin grej samtidigt som britpopvågen härjade som värst. Förutom Oasis och Blur, som jag alltid tyckt har kört sitt race även om jag kanske inte personligen har gillat det, tycker jag det är värt att lyfta fram Elastica och Lush (kanske några till med, men jag kommer inte på några nu). De två jag nämnde körde ganska rak, punkig, new wave-ig pop som liksom sket i trendvågen. Det kan jag ge dem en high five för i efterhand.

Sen, i slutet av nittitalet, blev det ett helt annat klimat. Folk kunde göra det de ville i högre grad och gjorde det också. Jag var på en fest ikväll och där spelades "Once around the block" med Badly Drawn Boy. En fantastisk låt från ett av nittitalets bästa popalbum. Så blandat och fantasifullt. Enligt mig dårå. Det är lättare att se saker i efterhand. Fast den kanske kom i början av tjugihundratalet? Isåfall var det trots allt på nittitalet. Årtionden dröjer sig alltid kvar.