Passionerade kyssar 2012

Jag såg en reklamfilm som gjorde mig väldigt provocerad. Det var reklam för Unicef, tror jag, och en medelålders kvinna sa ungefär såhär: "Vad har DU gjort i dag? JAG har i alla fall räddat liv för jag är världsförälder." Något i den stilen.

Välgörenhet är säkert bra på många sätt och bättre än ingenting, men just den där sidan av myntet, den där "titta på mig som är så otroligt GOD"-sidan... Jag kräks! Det är som om den där kvinnan VILL att det ska fortsätta vara stora skillnader i världen. För annars skulle hon inte få möjlighet att stå med en livgivande, metaforisk hand på pannan på ett svart barn som ligger i en sjuksäng. Att få känna sig GOD och MÄKTIG.

Fundraisers, patronising scum that you are
Using the disabled as vehicles
To satisfy your emotional greed
When you know what i need
Rights not charity, hope and equality
Not to be looked down upon
I'm not stupid just constantly reminded otherwise

* * * * *

Lucinda Williams, henne har jag inte lyssnat på direkt. Jag minns att min kompis M. lyssnade mycket på skivan "Car wheels on a gravel road" för kanske tio år sedan. Och jag lyssnade väl med ett halvt öra sådär. Det var bra, helt ok, men jag fastnade inte riktigt. Men jag vet ju att Williams har hållit på i ungefär tusen år (hennes första skiva kom 1979) och är mycket respekterad. Men så i går spelade syrran upp en gammal låt med henne för mig, "Passionate kisses", som jag gillade liksom instinktivt. Det var poppigare, lättare, mindre stabbigt än det jag hört med Williams innan.

Passionerade kyssar. Det har inte blivit några sådana för min del under 2011. Så om jag önskar mig något inför 2012 är det det. Men det är helt ok om det inte skulle bli så. Livet är faktiskt rätt king. Hoppas det är det för dig med. Jag vet inte om jag skriver något mer här innan nyårsafton så, i förskott: Gott nytt år! Ta hand om dig.