söndag 4 december 2011

Korallreven

Det är ju tur att man har sina prioriteringar i ordning här i livet. När det som kan väcka den starkaste ilskan inte är orättvisor, miljöförstörelse och krig utan det senaste musikaliska luftslottet. Rätt löjligt att jag orkar bry mig. Men ibland har jag känslan av att det är just den typen av småaktig ilska som ger mig den energi som får mig att orka med vardagen.

Korallreven, alltså. Den svenska musikduon som är i ropet just nu. Är det bara jag som ser att kejsaren är naken? Jag har bara hört en låt och det räckte. Det var en kille som visksjöng med mycket reverb långt bak i mixen. Och så var det lite synthar och tropiska ljud till det. Jag undrar om någon verkligen kan älska den musiken, att den kan betyda något för någon på riktigt. För mig lät det så otroligt fegt! De riskerar ingenting med varken texter eller musik. Ängsliga toner för ängsliga människor. Eller som M. sa: "Helt meningslös musik för journalister och andra idioter."

Nu kanske ni tycker jag är taskig mot Korallreven. Och det stämmer väl. Men jag sparkar ju inte på någon som ligger direkt. Och jag har såklart ingenting emot dem som personer, de kanske är världens schysstaste killar. Jag har aldrig träffat dem eller så.

2 kommentarer:

  1. Min kejsarradar är så vass att den med 90-95% säkerhet kan peka ut nakenhet på bara bandnamnet.

    /DW

    SvaraRadera
  2. Jag å andra sidan, ogillar inte bara musiken, jag ogillar skivbolaget, bandmedlemmarna OCH de som gillar musiken.

    /DW

    SvaraRadera