Den här då

Mitt bland svält på Afrikas horn, London-riots och våldsamheter i Syrien tänkte jag skriva lite om lyxproblem och vardagsirritationer. Som jag ju så ofta gör här på bloggen, på sistone till exempel här, här och här. En av länkarna går till texten jag skrev om ordet "tack" där jag väckte en del känslor och fick mothugg (vilket var bra, eftersom jag hade fel). Men så är jag också något utav en provokatör på nätet - en bloggosfärens Gossen Ruda. Jag ser mig lite som Alex Schulman när han var mest "on the edge". Innan han blev snäll och började skriva böcker om vilken härlig flickvän han har. Schulman har blivit snäll, Marcus Birro har blivit kristdemokrat... alltså, vad är det som händer? Vem i hela världen kan man LI-TA-PÅ?!

Men den här då: Man står i kassan i en mataffär eller kanske en hyrvideobutik. Man ska handla EN liten chokladbit eller hyra EN film. Och så säger hon/han i kassan: "Alltså, du vet väl att du får tre chokladbitar för tio spänn?" eller "Du vet väl att du får tre filmer för hundra spänn?". Ibland på ett schysst sätt, liksom bara för att upplysa om ett bra erbjudande de har. Men ibland säger de egentligen "Alltså, du vet väl att du är på väg att göra något efterblivet?" fast med andra ord. Sedan kanske de skakar lite på huvet också när de streckkodar skiten. "Han är ju dömm i hövve, han fattar ju inte att han TJÄNAR!!! på dealen." Men hallå, jag kanske bara vill ha EN chokladbit, kanske bara vill se EN film!