Bridesmaids

Jag och päronen var och såg Bridesmaids ikväll, den skulle ju vara så rolig hade man hört. Och den var rolig! Jag skrattade gott flera gånger. Oftast var det tack vare Kristen Wiig. Eftersom jag nästan aldrig tittar på Saturday night live har jag inte fattat hur rolig hon är. Hon är verkligen sjukt rolig. Vissa scener alltså: i planet, i bilen... Jag dog lite.

Det mesta av humoransvaret i filmen ligger på Wiig och som hon bär upp det. Näst mest humorutrymme får Melissa McCarthy som spelar Megan och hon sköter sig också finfint. Men Wiig alltså, satan: skämten, tajmingen, kroppsspråket, mimiken, trovärdigheten, allt. Hon har ju skrivit manuset också, tillsammans med Annie Mumolo.

Bridesmaids är lätt en av de bästa amerikanska komedier jag har sett de senaste åren, vilket i mitt fall kanske inte säger så mycket eftersom jag tycker de flesta amerikanska komedier är mer eller mindre dåliga. Men det här är verkligen i den högre klassen. Helt klart inte en 5:a, kanske inte heller en 4:a, möjligen en svag 4:a - definitivt en stark 3:a.

I en scen, tal-scenen, jobbar de med pinsamhetshumorn. Känns som att man sällan ser den i amerikanska långfilmer, i alla fall inte dragen till sin spets. Den där humorn som inte alltid är så rolig, bara jobbig. Och när man tror det blivit så jobbigt som det kan fortsätter de, låter det mala på liiiite till. Jag gillar det. The office/Larry David, ja, ni vet, vilka som brukar använda det greppet.

Svagheterna är de gamla vanliga, grunden ligger i att man aldrig vill låta komedier bara bestå av humor:

* Sensmoral, i det här fallet "du är din egen lyckas smed". Hallå, jag tror vi har hört det förut!

* En slentrianromantik som inte alls passar ihop med humorns osentimentala friskhet.

* Den är alldeles för lång. Varför ska jänkarna alltid göra så långa komedier?! Blir tokig på det.

Sedan tänkte jag på en sak, när det gäller am-com. De har väldigt ofta bara ETT tydligt huvudspår i storyn som dessutom är extremt simpelt. "Nån ska bli av med oskulden", "nån är bakis", "nån ska gifta sig" (som i Bridesmaids), "nån kan styra omvärlden med en fjärrkontroll". Alltså, nivån är så himla låg. Men sedan tänkte jag att det kanske är ett manustekniskt måste i komedier. Att huvudstoryn MÅSTE vara enkel och ganska vag för att humorn ska kunna vara fri, inte bli låst av ett för "detaljerat" manus. Äh, jag vet inte. Nån som vet?

ps. Stör mig också på att de har sex med bh:n på. Vem fan har det? ds.

* * * * *

Först tipsade Dj dumfan till Glory box och nu för jag den vidare, Fun boy three:s version av "Our lips are sealed". Det känns nästan som att häda, men jag tycker nog den är bättre än Go-go's version (Terry Hall och Jane Wiedlin skrev den ihop). Och det här liveklippet är helt fantastiskt - det låter jättebra och Hall lyckas framstå som nonchalant OCH dödligt allvarlig på samma gång.

Fun boy three:s tolkning kom ganska nära Go-go's, bara ett år efter. Jag gillar den grejen med covers i närtid. Så var det ju asmycket bak i tin. Då kunde massa versioner av samma låt vara aktuella samtidigt. Och folk kunde välja vilken de gillade bäst. Banden var liksom: "det här är ju den bästa låten just nu, varför ska inte vi också spela den?". Mindre heligt.