Det dom aldrig nämner

Jag var och såg Håkan Hellström spela på Gröna lund igår kväll. Det var bra. Jag vet att jag började lipa lite på nån av låtarna, men minns inte vilken. Himla kul att de spelade "Det dom aldrig nämner", en av mina favoriter från senaste albumet. Tyvärr var körerna inte riktigt lika kickass som på skivan. Alltså de körerna! Särskilt på andra versen och särskilt vid 1:43. Undrar om det är Jocke Åhlund som ligger bakom det arret? Isåfall är han typ bäst.

Precis innan bandet gick upp på scenen spelades "Nightswimming" med R.E.M. i högtalarna. Den låten kan liksom aldrig sluta drabba mig har jag märkt. För här finns det något i texten som adderar känsla, för mig. Annars lyssnar jag sällan på Stipes texter. De är liksom lite för svåra för mig eller nåt. Men här är det många substantiv och många situationer som är begripliga. Och då slår det hårdare i magen min. Och tårkanalerna.

Mitt sällskap var M. Vi har hängt en del de senaste dagarna. Gött! Vi var också på Mats Jonssons releasefest för hans senaste bok "Mats kamp". Jag var tvungen att hetsläsa den direkt när jag kom hem. Måste läsa om den tror jag för att kunna komma med något mer eftertänksamt omdöme, men min spontana känsla var ju att han som vanligt är fantastiskt bra. Det här var i torsdags, på onsdagen var jag och M. och lyssnade på när Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg pratade om sin bok "Cirkeln" (som jag skrivit om här). Också kul.

Någon av kvällarna, minns inte vilken, hade M. på sig en t-shirt med ett pixligt motiv. Det såg ut som grafiken från något gammalt data- eller tv-spel. Jag kände inte igen det så jag frågade vad det var. Och när M. började berätta fick jag den där känslan. Jag får den ibland, får ni den också? Att "shit, det här är ju något som jag borde ha vetat redan". Klart man har luckor i sin allmänbildning, inget konstigt med det, man kan ju inte veta allt. Men ändå. Skämmigt. Fast bara för en kort stund såklart. Och också: Varför har ingen nämnt det här för mig tidigare?!

M. berättade alltså om motivet. Att det var signaler som sändes ut i rymden från ett radioteleskop. Det var meningen att eventuella rymdlingar skulle få veta lite om jorden och oss människor. Jag kollade upp det på Wikipedia senare. Det här radioteleskopet ligger tydligen i Puerto Rico, det jättekonstiga "landet" som liksom är ett riktigt land samtidigt som det verkar vara en bitch till USA. Anywayz så ligger teleskopet där och heter Arecibo och meddelandet brukar kallas för Arecibo-meddelandet. Såhär ser det ut.

Det består av sju delar. Den första representerar talen ett till tio, nästa tre har alla något med DNA att göra, femte visar bland annat upp hur en människa ser ut, sjätte är en bild av vårt solsystem och sista representerar själva Arecibo-teleskopet. Meddelandet skickades ut 1974 och riktades mot en grupp stjärnor som kallas M13. Jag antar det kommer dröja ett jävla tag innan det faktiskt når dit, dock.

Av en riktigt märklig slump pratade faktiskt lord Johan Hakelius litegrann om just Arecibo-meddelandet i senaste "Spanarna" igår. Ja, jag vet, såna där slumpgrejer händer hela tiden så egentligen borde man inte reagera på det. Men nu gjorde jag det ändå!

Och när jag tittade på bilder av teleskop-byggnaden visste jag att jag sett den förut. Läste på och insåg att det måste varit i "Goldeneye".