Vad pratar vi om när vi pratar om "stan"? I Jämtland är det enkelt, där handlar det om Östersund. Det är liksom ingen skrytgrej eller så utan handlar helt enkelt om att det bara finns EN stad i hela landskapet. I DN På Stan är "stan" Stockholm. Vissa stör sig på Stockholmscentreringen hos den redaktionen, men asså, det är ju deras jobb att ha den.
Det blir mer problematiskt med Stockholmscentreringen på andra håll, som i serieboken "Mats kamp" av Mats Jonsson som jag läser just nu. För andra gången. Första gången hade jag inte hufvudstadsvinkeln i huvudet, men efter den läsningen kollade jag igenom några recensioner av boken. Och då fastnade jag vid en bisats i Aftonbladets recension: "[...] även om det ibland blir väl snävt och södermalmskt". Något jag inte tänkt på vid min första läsning. Men jag tog med mig den lilla meningen när jag gjorde omtag och nu tycker jag att recensenten Petter Lindgren verkligen har en poäng.
Det börjar redan på sidan 13 när Mats Jonsson presenterar dramats skådeplats. Såhär skriver han: "Det var när vi bodde på Gotlandsgatan. En stillsam gata på den del av Söder som snart skulle kallas SoFo." Vi får inte veta att det handlar om Stockholm, Södermalm blir direkt "Söder" och SoFo ges ingen förklaring. Inget problem för en ung stockholmare att förstå och inte för mig heller, vilket I SIN TUR stör mig och ger självhat.
Trots att jag knappt bott i Stockholm känner jag till allt, jag känner igen gatunamnen som Jonsson använder på ett självklart sätt, även krogarna. På något sätt har jag lagrat den informationen i mitt huvud. Som att den skulle höra till en allmänbildning, som att den är VIKTIG på riktig. Den här besattheten av gatunamn i Stockholm, vad är det egentligen?! Det är ju för fan bara gator.
Jag tänker på det här med att Stockholm görs till norm (saker behöver inte förklaras, alla ska liksom FÖRSTÅ ändå att det handlar om Stockholm), det är inget problem i sig. Om man vänder sig till stockholmare är det ok, som i DN På Stan. Men jag tror att Mats Jonsson vill ut mer än så. Till exempel vill han kanske att en tonåring i Ångermanland, där han kommer ifrån, ska kunna läsa boken med behållning. Kan det då, ibland, bli för exkluderande? Äh, kanske hänger jag upp mig för mycket på det här. Kanske står det inte i vägen för berättelsens allmängiltighet. Och man kan inte förklara allt i en bok, det blir tråkigt.
Men att dels normalisera, dels romantisera Stockholm, är en marknad som känns rätt mättad. Eller? Det är roligare när det görs med andra, mindre slitna ställen. Jag brukar tänka på "Ikväll tar vi över stan" med Perssons Pack. När jag först hörde den antog jag att den handlade om Stockholm, bara att Per Persson sjöng om ställen där som var okända för mig. Men när jag sökte på kartor på internet insåg jag att texten handlar om Bollnäs. Själva ordet "Bollnäs" nämns inte alls i texten. Det sjungs om med samma självklarhet som Stockholm eller New York. Jag tycker det är så himla snyggt gjort.
Slarvigt skrivet inlägg det här, blir så ibland när man är alltför emotionell.
Jag har ytterst medvetet skrivit mig bort från Stockholm, nämnt busslinjer och adresser i Boden och Luleå mm, helt med den stockholmska allmängiltigheten i åtanke. Att det finns andra saker som är allmängiltiga för andra med. Det är troligt att man begränsar sin läsekrets, men nån måste fan ta tjuren vid hornen. Jag tycker allvarligt så.
SvaraRaderaHåller med. Tycker det är trist när inflyttat folk börjar skriva om Stockholm, Göteborg eller vad det nu är istället för att mata på med sin egen bakgrund. Eller ännu värre: skriver om New York. Eller London :)
SvaraRaderaLondon! Asså, fan, ändå fett grymt med London.
SvaraRaderaAllvarligt, det handlar om stora grejer. Det handlar om monopol på fiktion, ännu värre om monopol på sanning. Jag har på allvar blivit tipsad om att inte skriva om gator i Luleå, om jag vill skriva för evigheten. Vilket man väl på sätt och vis vill. Men aldrig att jag tänker begränsa mig till ett område innanför Stockholms tullar. För det är ju den världen man (i Sverige) kan kalla allmängiltig. Och för att de som bestämmer för evigheten sitter där med sina blyertspennor och läser korrektur...
Hatar att verka vara så här anti-Stockholm. Men det är jag inte. Mer anti-mänskligheten. Så allt är som vanligt.
Jag är inte heller anti-Stockholm. Och nu ska jag ta stora ord i munnen, men jag tycker nästan det är en demokratifråga. Att få en mängd bilder från en mängd olika platser. Istället för att nästan allt ska komma från några få storstäder. Även om de flesta flyttar till stora städer så finns det ett jävla gäng som inte bor där. Och man vill ju höra det också, utan att det blir exotiserande på nåt äckligt sätt. Sen tror jag verkligen att "interna" grejer kan beröra i stora kretsar, bara det görs bra. Och det gäller såklart även skildringar som utspelar sig i Stockholm och New York. Men jag vill inte BARA ha det!
SvaraRadera