Radio

Radio, så grymt det är. Jag har alltid älskat radio, ända sedan jag var liten. Det är mitt favoritmedium. Har alltid lyssnat mycket på radio och gör det fortfarande. Sveriges Radio då, såklart. Och att jobba med radio är grymt.

Och så har jag börjat försöka med podcasts, vilket väl också är en slags radio. Har försökt med alla de stora svenska poddarna, men har inte fastnat ordentligt i någon av dem. Däremot följer jag slaviskt en av de mindre, nämligen Ekelundskans Yvesand podcasts a spell. Det är en pod som Magnus Ekelund och Mikael Yvesand gör. Magnus kommer ju från Jokkmokk och gör musik, Mikael kommer från Luleå och har varit med i Park Hotell. Om jag fattat rätt känner de varandra sedan gymnasietiden i Luleå, och det är där båda bor.

De pratar om sina liv, sina kompisar, musik, tv och massa annat. Men det är deras humor som gör grejen tycker jag. Jag har länge känt att Luleå har en stark humorscen, många i kretsen kring Ekelund och Mattias Alkberg är väldigt roliga. Eller ja, det är en humor som jag gillar i alla fall. Magnus gjorde tidigare massa videobloggar som jag skrattat gott åt. Men han verkar han ha tagit bort dem från Youtube. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva humorn, någon kanske kan hjälpa mig? Det är i alla fall inte särskilt elakt, inte så mycket fula ord, inte så mycket under bältet. Skönt. Och så tycker jag det är oerhört befriande att höra en pod som INTE görs i Stockholm.

Om jag ska komma med några minustecken: Jag stör mig inte så mycket på att det är två killar som gör podden, däremot tycker jag det är lite trist att det förekommer få kvinnor i samtalen. De verkar inte ta del av värst mycket kultur som skapas av kvinnor och de verkar inte ha så många tjejkompisar. De enda kvinnor som förekommer (om jag överdriver) är typ deras flickvänner. Men det är väl hur deras liv är, kanske. Och det är ju inte som att, till exempel, Filip och Fredrik är bättre ur den aspekten. En annan grej som är sådär är när de pratar om Ekelunds musikkarriär. Då är det ibland, inte jämt, som att Mikael intervjuar Magnus, det blir inget riktigt samtal, dynamiken är ojämn. Men överlag, mycket bra. 

Annan grej om radio. Jag minns inte vem som sa det här till mig, men: När man är ung lyssnar man på P3, sedan lyssnar man på P1 och den sista utposten är P2. Att P2 är för de riktiga djupingarna. Jag känner att jag inte riktigt är där än, men ibland snubblar jag in på P2. Till exempel har jag lyssnat några gånger på programmet Rendezvous. Det kan vara riktigt härligt, blandat, känns som att nästan vilken musik som helst kan dyka upp där. Nyligen var det lösa temat Söderhavet och då gick jag igång supermycket. För om jag har en dröm i mitt liv är det att någon gång få åka till Söderhavet, till en riktigt sådan där paradisö med palmer, fantastiska stränder och turkost vatten. Åh!