Fenomenet Sveland

Jag kom att tänka på det i dag. Fan, Maria Sveland har ju blivit ett fenomen. Det är jag säkert inte först om att tänka, men skit samma, jag tänkte det för första gången i dag. Hon är liksom inte bara en person, inte bara en skribent och debattör, hon har blivit mer än så, ett fenomen, en symbol. Eller, visst? Någon man kan lägga sina föreställningar på, vare sig de är positiva, negativa eller neutrala. Någon man kan fylla med det innehåll som passar en själv. Det är alltid intressant när det där händer, det är ju inte alla offentliga personer som blir symboler på det sättet.

Det har ju varit mycket runt henne på sistone. I förra veckan verkar det ha varit en mycket bisarr "debatt", på Gräv 2013, alltså det årliga seminariet som hålls av Föreningen grävande journalister. Maria Sveland har själv skrivit om det här. Jag skulle gärna läsa om "debatten" från någon annans perspektiv också, någon annan av deltagarna. Det kanske finns, jag har inte sökt runt. Men mest av allt skulle jag nog vilja se en film av det, för att bilda mig en egen uppfattning. Hursom, det verkar ha varit en hätsk och märklig stämning.

Efter det har Aftonbladets Gossen Ruda, Johan Hakelius, skrivit en krönika om Sveland, där han menar att man i Sverige i dag "inte får" kritisera henne, angående bemötandet av hennes nya bok "Hatet". Jag håller väl inte riktigt med om det, tycker att Martin Jönsson på Svenskan svarar Hakelius på ett ganska sakligt och snyggt sätt.

Ett tydligt sätt på vilket Sveland har blivit en symbol är ju att ett ställningstagande för/emot henne ofta tolkas som ett ställningstagande för/emot något mer. Personligen tycker jag inte om att det har blivit så, jag vill att det ska vara mer nyanserat, men eftersom offentliga/mediala debatter ofta blir polariserade, och kanske särskilt runt frågor som till exempel feminism eftersom det brukar involvera starka känslor, så kan det bli två läger. Jag upplever att det har blivit lite så. Om du gillar mediepersonen Sveland, då är du feminist, om du är feminist, då gillar du Sveland, om du inte gillar mediepersonen Sveland, då är du antifeminist, om du är antifeminist, då gillar du inte Sveland. Jag överdriver kanske en del, men det är en hårddragen tolkning av klimatet.

Nå. Sveland. Jag känner inte henne personligen. Har bara småpratat med henne lite kort en gång. Då verkade hon väldigt sympatisk. Men jag har alltså ingen bild av privatpersonen. Däremot har jag fått någon slags bild av mediepersonen. Jag har läst Bitterfittan, jag har läst artiklar som hon har skrivit, hört radioprogram som hon har gjort, hört intervjuer och debatter där hon har medverkat. Såg henne medverka i det uppmärksammade Uppdrag granskning-programmet, där hon berättade om de vidriga hot och det sexistiska hat som hon utsätts för. Och det här gör polariseringen större, svårigheterna att nyansera större. Jag vill ju backa Sveland fullt ut när det gäller hoten, samtidigt vill jag kunna kritisera hennes idéinnehåll när jag så har lust. Att hålla två spår i huvudet är jättelätt, det är i ett offentligt samtal det kan bli svårt, man tvingas in i ett läger.

Jag har länge känt mig kluven inför Sveland som skribent och debattör, ibland blivit irriterad. Inte för att hon är feminist såklart, utan för att jag tycker att hon slarvar rätt ofta, i texter hon skriver, och i debatter där hon medverkar. Att hon kan gå på känslan i stället för med sakliga argument, en "vi vet ju alla hur det är med patriarkatet så därför behöver jag inte använda några exempel"-ton, kan använda sin personliga livserfarenhet (av bland annat familjeliv) som bevis för hur alla andra har det, ta till förenklingar, raljera, dra svepande generaliseringar utan att backa med fakta. Ett ohederligt debatterande, inte jämt, men ibland. Vilket jag tycker är supersynd eftersom jag tänker att vi delar många grundvärderingar. Dessutom, det är inte som att det saknas fakta och belägg för att backa upp orättvisan mellan könen. Därför känns det liksom trist att hon inte alltid använder dem. En gång såg jag henne i en tv-debatt, den gången kom hon väl påläst och hade massa fakta att göra sina argument tyngre med. Då ägde hon ju.