Jag är verkligen inte någon black metal-expert. Det är mer en genre jag halkar in på med ojämna mellanrum, genom att jag läser om något band i Close-Up, blir tipsad av en kompis, hittar en bra blogg i ämnet eller snurrar runt bland related artists på Spotify. Jag har liksom sedan länge mina grundfavoriter som jag alltid utgår ifrån: Burzum och Dissection. Där finns det brutala, men också en stark dragning åt vackra och vemodiga melodier. Låtskrivarna i respektive band har/hade en uppenbar musikalitet som få andra i genren (åtminstone av det jag har hört) kommer i närheten av. Men jag gillar också det primitiva renset på Darkthrones första skivor, även om man även där hittar den sorgsna och otäcka stämningen. Som ju är så viktig.
Det är inte ofta jag upptäcker någon BM som jag verkligen tycker om, men nu har jag gjort det i och med Taakes senaste album "Noregs vaapen". Frontmannen Hoest - som sjunger på bergensisk dialekt - har så mycket musik i sig. Den som vill ha hederligt norskt BM-rens hittar det, men den musikaliska bredden är större. Mest extremt är väl det omdiskuterade banjosolot i "Myr". Grymt att de vågar! Black metal överlag är inte direkt känt för sitt sväng, men Taake återkommer ofta till svåremotståndliga, gungiga rockriff. Och en del av utrot (börjar vid 4:06) till min favorit "Du ville ville Vestland" är ju sanslöst melodiskt och fint. Hursom, mycket fin skiva.
tack! den ska jag lyssna på. det låter som något för mig.
SvaraRaderaDen är svinbra, tycker jag!
SvaraRadera