Jag var i Uvesa för drygt en månad sedan. En av de absoluta höjdpunkterna där var besöket på utestället Puckett's Grocery. Det ligger ute på landet i det lilla samhället Leiper's Fork, drygt fyra mil från Nashville. Jag vet inte hur många som bor i Leiper's Fork, men kan tänka mig att det är några hundra. Det är väldigt litet i alla fall.
Som det hörs på namnet är Puckett's från början en mataffär och för några år sedan var det en snubbe som tog över lokalen och ville göra det till en plats för livemusik, men samtidigt behålla ursprunget. Så Puckett's är mataffär, restaurang (med enklare maträtter), bar och spelställe - allt i ett. Typ den coolaste bar jag varit på någonsin, genom tiderna, alla kategorier.
Flera dagar i veckan är det spelningar och eftersom Puckett's är omtalat åker folk dit från Nashville och bygden runtomkring. Det är som om det skulle finnas en svintuff klubb i Stugun som folk i Östersund åkte till. Det går ju typ inte att tänka sig och vi började snacka om det, de som jag var med, varför ett ställe som Puckett's inte skulle funka på landsbygden i Sverige. Och en av de klart största anledningarna, kom vi fram till, är synen på att dricka och köra. I USA är det helt socialt accepterat att dricka alkohol och köra bil efteråt. Så då kan man åka till något ställe ute på landet, dricka några bärs, kolla ett band och sedan åka hem. För några bussar går det ju knappt till/från landet, särskilt under kvällstid, varken i USA eller här hemma.
Kvällen vi var ute var det Open Mic Night, också något som inte är särskilt vanligt i Sverige. Och när det händer är det ju sällan bra, man blir sällan peppad på att gå på öppen scen i Sverige, i alla fall jag. Man vill se något man känner till. De som stiger upp på scen i Sverige är oftast, i alla fall enligt min erfarenhet, mest folk som vill synas och som kanske inte alltid har så mycket att komma med. Inte för att det bara är proffs som ska få lira, det är inte det jag menar. På Open Mic Night-kvällen vi var på verkade allt så himla prestigelöst och publiken var äkta peppade, inte sådär pliktskyldigt stela applåder. Och det var liksom allt ifrån proffs till en tonårstjej som spelade upp en egen låt för publik för första gången.
Det bästa under kvällen var familjen Eisenhauer: Amelia, 13 år, på fiol och sång, hennes brorsa Andy, 11 år, på banjo och morsan Rhonda på gitarr. Jävlar vad de lirade! Men framför allt, SOM Amelia sjöng. När hon levererade Dolly Partons "Coat of many colors" (första gången jag hörde den) var inte ett öga torrt i lokalen. En annan låt jag aldrig hört, som de spelade, var "Rocky Top", en bit från 60-talet skriven av låtskrivarparet Felice och Boudleaux Bryant. De har också, bland annat, gjort "All I have to do is dream" och "Bye bye love" och Boudleaux skrev även "Love hurts" på egen hand. The Osborne Brothers spelade in "Rocky Top" först och sedan dess har den blivit en slags inofficiell nationalsång för Tennessee. Sjukt svängig.
Jag hittade en film med familjen Eisenhauer på Youtube där de spelar dessa två låtar och roligt nog var den just från Puckett's i Leiper's Fork. Dock inte från samma kväll som vi var där, det här är filmat i september 2012. "Coat of many colors" börjar vid 5:05 och "Rocky Top" vid 10:00.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar